Söndag den 4 advent, senast jag skrev fyllde Jonatan 4år och mängder har hänt sedan dess. William har fyllt 12 år, tänk att han har varit min son i hela 12 år, den första av tre underbara barn men han är speciell, han är första hjärtslagen på ultraljudet, första sparken, första varma knytet i min famn, första stegen, första orden, han har lagt den stigen hans syskon dansar på. Den senaste halvåret har han vuxit både mognadsvis och kroppsligt, upptäckte under årets shopping av vinterkläder att han nu har lika stor fötter som mig och snart är han ikapp mig på längden, han är galet rolig och otroligt omtänksam men det har jag vetat länge men jag blir ständigt överraskad av hans briljanta hjärna. Hans ambition i livet är att inte bli besegrad av sin dyslexi och det kommer han inte bli, vi ska besegra den, varje dag!!!
Jag har också ändrats en heldel och varit riktigt duktig det här halvåret, jag har släppt in mer människor i mitt liv, trodde aldrig att det skulle hända igen, det var länge sedan min tro på vänskap försvann men nu börjar jag släppa på gränserna jag har satt upp!
Familjen har hängt otroligt mycket med de grannar som har tagit sig in i våra hjärtan, jag har funnit ett nytt förtroende, en ny tillit till andra människor och jag håller båda tummarna att jag inte ska bli bränd igen.
Jag har ätit middag med en långtida vän, något som händer alldeles för sällan men det ska bli ändring på det. Har kommit närmare mitt arbetslag och hoppas att jag vågar släppa den sista barriären snart, vågar inte riktigt lita på alla människor omkring mig ännu men jag försöker verkligen!
Julen är på gränsen till klar, julgodis har tillverkats, julmat är på gång, nästan alla julklappar är inköpta och nyårsfirandet är planerat. Vi firar jul med pappa och bror och nyår med glada vänner, nyårslöftet funderar jag på fortfarande men det blir nog en variant på förra året, att njuta av nuet!!!
