Vila i frid...

Helgen har varit tid för sorg och vila. Alla helgons dag igår innebar besök på kyrkogården för Anders och mig. Man hinner reflektera en heldel när man går på de små gångarna mellan gravarna, sorgen lägger sig som en dimma över ens axlar men endå känner man ett lugn i hjärtat. Den som fattas mig mest är min mamma som gick bort när jag var 6 år gammal, Anders sörjer sin morfar och hans syster som gick bort i våras, de är ständigt i våra tankar och det går inte en dag utan att vi saknar dom!