2014-12-25

26 december 2004

Jag hade varit mamma i två månader, bebisen som låg i mina armar var ny, liten och vårt första barn. Första julen som familj hade vi firat i den nya lägenheten tillsammans med våra nära och kära. Klappar hade delats ut, skratt och glädje. 

Den där morgonen rapporterade de på nyheterna om en tsunami i Thailand och allt eftersom dagen gick rullade det in mer och mer information, förödelsen och dödsantalet steg för varje timma. Först var det Thailand och sen strömmade det in information om de andra länderna som också hade blivit drabbade, det hade varit en jordbävning på havets botten. Dagar av intensiv rapportering från den ofantliga katastrofen var stundtals förskräckliga eller hoppfulla. Människor som fann varandra och människor som reste hem ensamma, trasiga familjer, hela familjer som bara var borta, vi förlorade mycket den julen! Människor och länder bad om hjälp, vädjade till världen och hjälpen var enorm, vi stod upp för varandra! 

Jag tror alla minns vad de gjorde när de fick höra om denna förskräckliga katastrof. Jag satt en tidig morgon med en bebis i famnen och tittade på nyheterna, han var ny och doftade ljuvligt och vi hade precis börjat att lära känna varandra!

Vila i frid!

Inga kommentarer: