Om fyra dagar så fyller Freja hela sex år, till hösten börjar hon förskoleklassen och jag är helt förstörd, vår lilla tjej ska tydligen bli stor och klara sig själv och mitt hjärta brister. Hade precis kommit över att William kan laga mat själv så kommer den här "smällen" från ingenstans. Hur ska man hantera en sån här grej? Hur ska man kunna acceptera att barnen växer upp?
Skämt åsido så känns det här galet och konstigt, nu är man mamma till två skolbarn och inte två förskolebarn. Nu börjar ju dock Freja bara i förskoleklassen men helt plötsligt skiftar allt här hemma, vi har bara ett litet barn och snart går han(Jonatan) också över den magiska gränsen. Han bemästrar ju nya grejer varje dag, idag tog han på sig sina skor och sin huvtröja när vi skulle gå ut, inget tjafs eller hjälp behövdes. Han leder i hästlängder i motorik och förståelse över sina syskon vid den här åldern men ligger jämt med William i talet så vi misstänker att även han kommer tampas med dyslexi men det är lång tid kvar tills det blir en utredning på det så just nu är det bara en misstanke.
Men nu ska ni inte tro att Jonatan inte kan prata alls, det kan han verkligen göra och han lär sig nya ord hela tiden men han är många steg efter där han bör vara vid den här åldern. Men som Anders och jag ser det så kan har göra sig förstådd alldeles utmärkt, det gäller bara att man koncentrerar sig och lyssnar på vad han säger. Han förstår ju oss alldeles utmärkt, man kan berätta och be honom göra saker, så språkförståelsen är helt ok men talet är lite sent och det arbetar vi med dagligen. Sedan vi har börjat med att läsa saga i nattnings-rutinen så har vi sett en positiv utveckling, det är synd att han inte vill sitta ner och läsa på dagarna också för då tror jag det skulle lossna ännu mer!
Imorgon ska det tydligen regna igen, så jag tänkte att mitt projekt ska bli att gå genom alla bordsspel vi har hemma och plocka fram de som jag tror Jonatan har mest nytt av för att utveckla sina kunskaper i språket och i matematiken. Har ju en heldel spel här hemma så man får leta på många olika ställen i huset för att hitta det man söker.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar