Natten till fredag drömde jag en riktigt jobbig dröm, en mardröm som gick rakt in i hjärtat!
I drömmen vaknar jag liggande på mage i lera, det är mörkt, kallt och det regnar. Helt plötsligt kommer jag på att barnen är borta, jag reser mig upp och försöker fokusera min blick i mörkret. Då ser jag bilen som ligger upp och ner i leran, jag springer fram, lägger mig på mage tittar in genom det krossade fönstret vid baksätet.
Alla tre barnen hänger upp och ner fastspända med stängda ögon. Jag skriker på hjälp, försöker öppna dörren, letar efter min telefon, försöker rädda mina barn men ingenting fungerar. Jag försöker tillslut krypa in genom fönstret för att försöka få loss barnens säkerhetsbälten, då vaknar William och börjar gråta, vi håller hand, han gråter och jag försöker få loss hans bälte och då VAKNAR JAG.
Jag vaknar i panik för jag måste ju somna om så jag kan rädda mina barn och William är ju ledsen, jag kan ju inte lämna honom så! Vilket adrenalin påslag jag fick, det var ju helt omöjligt att somna om igen.
Berättade för William på morgonen vad jag hade drömt och han tyckte det var bra att jag inte somnade om för han ville inte vara med i en bilolycka!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar