Sömniga tankar!

Kan man vara mer sorgsen än vad jag var ett tag, kan man sörja det som en gång var? Jag börjar iallafall kvickna till och ta in allt. Livet hoppade upp och och bet mig i näsan, det som en gång var självklart tänker jag nu ta avstånd från. När man står sist i ledet så kan man lika gärna ta sig ur och kanske en dag hamna först i ett annat. Jag förtjänar så mycket mer av livet men jag tänker inte vänta längre. Min väg svänger av nu och jag hoppas att det jag har insett kommer göra mig lycklig!