I söndags kollade jag på reprisen av Kvällen är din, som går på tv4 på lördagar. I programmet hyllar man olika människor som har varit underbara på alla möjliga sätt och vis genom att uppfylla deras allra högsta önskningar. Underbara medmänniskor, vänner, föräldrar, syskon osv. Självklart ett program som man fäller en och annan tår till. Mitt i programmet, när tårarna föll som mest, insåg jag att jag inte grät pga programmet utan för att jag saknar det där. Visst jag har en underbar familj, super bra arbetskamrater, den bästa pappa i hela världen och otroliga syskon och bra vänner. Men jag saknar ändå något! Jag insåg helt plötsligt att om mitt liv skulle krisa så har jag ingen vän att vända mig till. De vänner som jag har är inte vänner på samma sätt längre, visst vi umgås och pratar men jag skulle aldrig avslöja mina innersta tankar för dom! Så jävla trist! Skulle mitt förhållande kracha eller en släkting gå bort så har jag nästan ingen att prata med, att ventilera med. Ingen som jag vill avslöja mina innersta tankar för eller gråta inför.
Någon som lyssnar, som vill lyssna!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar