Det som finns kvar!

Fick ett samtal för några dagar sedan, det betyde jätte mycket men jag kan inte förmå mig att lita igen. Jag tänkte först grabba tag och hålla mig fast men sen insåg jag att inget är förändrat. Just nu litar jag inte på någon och det gör mig arg! 

Jag har spenderar timmar på bussar för att träffas, ringt, skickat sms, föreslagit olika träffar och tillbaka får jag nästintill inget. Så jag gav upp, inga besök, inga samtal, sms eller påhitt och jag inser nu att man kan ju faktiskt inte förlora något man inte har från början. Jag har lämnat och mår dåligt men jag blev lämnad först och då var det ingen som sörjde!