Åkte hem på tunnelbanan igår med mindre tyngder på axlarna, jag hoppas på en lösning men vågar inte riktigt släppa garden ännu. Jag tror på en lösning, jag vill ha en lösning, jag vill må bra igen!
Om nu bara alla de andra tyngderna kunde lätta eller rentav försvinna från axlarna så skulle ju det här livet bli lite drägligare att leva!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar