Varje dag står man inför val. Det är ibland lagom viktiga val som vad vi ska äta för middag till vad jag ska ha på mig idag osv. Ibland står man inför livsförändrande val, vad man vill jobba med eller vilken religon man tillhör.
Igår gjorde jag ett livsförändrande val. Jag har haft det i mina tankar i snart ett halv år men har skjutit upp det ett hundra tals gånger. Jag har grabbat efter varje halmstrå för att inte behöva ta det här beslutet.
Trött på att tjata, känna sig som en belastning, att man är lite lägre rankad och objuden. Man blir ledsen och besviken, men mest ledsen!
Att behöva vara den som alltid ringer eller vara den som bara blir inbjuden när det är speciella tillfällen för att värdeparet måste så att man inte får reda på det efter känns så hemskt.
Det gör ont i hjärtat och man blir otroligt ledsen när man inser att det är så min verklighet ser ut.
Det är mitt val att slippa gå omkring med ett hjärta som gör ont och att inte behöva vara ledsen för att man inte passar i sina "vänners" liv. Vänner som jag ser som vänner men som ser mig som en reserv.
För min skull så går jag vidare och därför måste jag tyvärr gå min egen väg!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar